Elfiske

Elfiske är en inventeringsmetod som lämpar sig för att ta reda på vilka arter och hur mycket fisk som finns i ett vattendrag. Fisket bedrivs inom kortare indelade vattendragssträckor. Metoden passar bäst för mindre vattendrag där man kan vada över hela inventeringsområdet samt där fiskens flyktmöjligheter är begränsade. Metoden kan även användas i större vattendrag och vid sjöstränder, då avgränsas provlokalerna till mindre delar av fåran eller bedrivs från båt.

Fisken bedövas med elektricitet, fångas med håv och förvaras under själva elfisket i en hink med vatten. När hela vattendragssträckan fiskats bedövas fisken för att lättare kunna vägas och mätas samtidigt som den artbestäms. Därefter placeras fisken i en balja med vatten med god syretillgång. Där får fisken piggna till innan den återutsätts på samma sträcka som den fångades.

Se Länsstyrelsen i Örebros film om elfiske direkt på Youtube: Elfiske – YouTube

Med hjälp av elfiske kan man utföra två olika inventeringsmetoder. Antingen kvalitativt elfiske – där man undersöker artsammansättning, habitatval och tillväxt. Den andra metoden kallas kvantitativt elfiske – där man främst undersöker olika fiskarters beståndstäthet, variationer i beståndstäthet och artförekomst över tid, samt bedömer ekologisk status (ett mått på hur vattendraget mår). Vid kvantitativt elfiske så elfiskas den bestämda sträckan av vattendraget tre gånger i rad för att ge ett säkrare mått på hur mycket fisk det finns på platsen (man fångar ju inte alla på första fisket). Vid kvalitativt fiske elfiskas lokalen bara en gång.

Elfisket bör så långt som möjligt genomföras på samma sätt för årlig uppföljning, både när det gäller tidsperiod, plats, utförande och helst även vattenföring. Elfiske är en förbjuden fiskemetod som kräver speciell utbildning, dispens och andra tillstånd. Allt resultat från elfiske som utförs i Sverige ska rapporters in till Svenskt ElfiskeRegiSter (SERS), Sötvattenslaboratoriet.