Gå direkt till innehåll

Gädda

Biologi

Bild på gädda © Linda Nyman/SLU Artdatabanken
© Linda Nyman/SLU Artdatabanken

Gäddan finns i sötvatten över hela det svenska fastlandet (med undantag för högt belägna fjällvatten). Som yngel lever den av olika smådjur. Först små kräftdjur och sedan insektslarver och fiskyngel, inklusive andra gäddyngel. När gäddan blivit tillräckligt stor jagar och äter den andra fiskar. Vilka bytesfiskar som ingår i dieten kan variera beroende på vad som finns i stor omfattning. Gäddan kan äta relativt stora bytesfiskar, men även grodor, smådäggdjur och sjöfåglar kan bli byten om de kommer tillräckligt nära.

Gäddan är en bakhållspredator som ofta står stilla i vegetationen och anfaller förbisimmande byten i en snabb attack. Den förföljer sällan sina byten någon längre sträcka. Gäddan kan också jaga i den fria vattenmassan där exempelvis sik och siklöja kan utgöra viktiga byten. Gäddan är en stationär art som normalt sett inte företar några längre vandringar. Gäddan har liksom många andra fiskarter ett ”homingbeteende”. Det innebär att de gärna söker sig tillbaka till den plats där de föddes för att leka.

Hanarna blir könsmogna efter 2–3 år, honorna vid 2–5 års ålder. Honorna blir i allmänhet könsmogna året efter hanarna i samma population. Inom en population förblir hanarna aningen kortare än honorna av samma årsklass och större och tyngre gäddor är nästan alltid honor.

Leken sker tidigt på våren i översvämningsområden och på grunt vatten med rik växtlighet, som tidigast i mars i södra Sverige (ofta bara någon vecka efter att isen smält). Genom den tidiga leken får gäddynglen möjlighet att växa snabbt genom att ta för sig av de karpfiskyngel som kläcks senare under våren. En hona kan producera upp till 200 000 ägg, som klibbar fast på växtlighet och kläcks efter 10–15 dagar. Gäddynglet har en gulesäck med näring som konsumeras då den är nykläckt och innan den börjat jaga. En vecka efter kläckning är ynglen cirka 12 mm långa och frisimmande.

Sportfiskarnas informationsfilm om gädda

Se filmen direkt på youtube: Sportfiskarnas informationsfilm om gädda

Lämpliga regler

Gädda är, liksom gös och abborre, en art som är mycket populär bland fritidsfiskare och fiskas året om. Vanliga fiskemetoder på öppet vatten är spinnfiske, trolling och mete med betesfisk, medan ismete eller fiske med angeldon är vanligast vintertid. Till följd av dess popularitet kan det många gånger finnas skäl att ha lämpliga regler för fisket efter gädda. Många fritidsfiskare som riktar sitt fiske efter gädda praktiserar catch and release i stor utsträckning. Det är därför viktigt att reglerna kombineras med rekommendationer för hur fisken bör hanteras för att överleva återutsättning i så stor grad som möjligt.

Det är också viktigt att ha i bakhuvudet vad målsättningen är med gäddbeståndet. De stora gäddorna innebär ofta att gäddorna totalt sett inte blir lika många till följd av kannibalism. Förr var det därför vanligt att fiska bort de stora gäddorna med syftet att ha en hög produktionskapacitet, vilket innebar många gäddor i matfiskstorlek. Idag är ofta målsättningarna annorlunda och i många vatten vill man istället ha ett attraktivt sportfiske med fler stora gäddor. De stora gäddorna kan också anses vara väl anpassade till de vatten där de lever, det är därför just de individerna har blivit stora! Därför kan de ha gener som bidrar till högre tillväxt i det aktuella vattnet. Stora gäddor har också större romkorn, vilket innebär yngel med en större gulesäck, något som innebär högre överlevnad och en konkurrensfördel som små.

Måttbegränsningar

Stora gäddor är attraktiva ur fiskesynpunkt och utsätts därför för högt fisketryck då många anpassar sitt fiske i syfte att försöka fånga de stora gäddorna genom val av plats, metoder, storlek på beten med mera. Stora gäddor kan därför ofta behöva skyddas med ett maximimått som innebär att fisk över måttet måste släppas tillbaka. Ett vanligt använt maximimått är 80 cm. Då är en gädda vanligtvis mellan 3-3,5 kilo (statistik från provfiske sommartid, tyngre under vintern och innan lek).

Bild som visar maximimått för gädda på 80 cm.
Bild som visar maximimått för gädda på 80 cm.

Om gäddbeståndet är glest kan det också vara aktuellt att skydda mindre gäddor med ett minimimått, förslagsvis på 50 cm, vilket då medför ett fönsteruttag där gäddor mellan 50 – 80 cm får behållas. En gädda i den storleken är vanligtvis under ett kilo (statistik från provfiske sommartid).

Bild som visar fönsteruttag för gädda mellan 50 - 80 cm.
Bild som visar fönsteruttag för gädda mellan 50 – 80 cm.

Bland fiskevårdsområden är de absolut vanligaste minimimåtten för gädda mellan 40 – 50 cm enligt en studie som SLU genomfört.

På ostkusten har nationellt beslutade fiskeregler från Havs och vattenmyndigheten
tillämpats. Då gäller max tre gäddor per person och dag samt ett fönsteruttag på 40 – 75cm.

Där är förutsättningarna för reproduktion och överlevnad vanligtvis sämre än i en småländsk insjö till följd av begränsade lekmöjligheter och högt predationstryck från säl och skarv.

Antalsbegränsning

Om fisketrycket är stort eller beståndet bedöms vara svagt kan måttet kombineras med en antalsbegränsning som gör att enbart ett visst antal gäddor inom de angivna måtten får behållas per fiskare och dag. Det vanligaste är att antalet begränsas till mellan 2-3 gäddor/dag.

Fredningstid/fredningsområden

För att gäddan ska lyckas så bra som möjligt med leken under våren så kan det vara lämpligt att införa fredningsområden eller fredningstid. Helst bör fredningsområden eftersträvas så att inskränkningen i fisket inte blir alltför stor samtidigt som de viktiga lekområdena kan skyddas. Tiden för lek varierar från år till år, men en lämplig generell tid för fredning av lekområden kan vara från ungefär 15 mars – 15 maj. Genom att fredningen pågår så långt in i maj täcker fredningen också in en del av den period där gäddorna i större utsträckning är kvar på grunt vatten efter leken och därmed är lättfiskade. 

Metodbegränsningar

Vid fiske med ismete och angeldon kan antalet redskap som används samtidigt behöva begränsas. Detta kan behövas för att fiskaren lättare ska kunna hålla koll på alla redskap och ha dem placerade inom ett sådant avstånd att krokning kan ske snabbt, vilket underlättar återutsättning. Fiskemetoder som i stor utsträckning påminner om varandra bör ha samma regler. Exempelvis har ismete stora likheter med det traditionella angelfisket.

Fiskare med gädda.

Praktisk fiskevård

Både vegetationsrika områden på grunt vatten i sjön och översvämmade områden som nås via tillrinnande vattendrag kan nyttjas för lek av gäddan. Normalt råder det ingen större brist på lämpliga lekområden i småländska insjöar. Det kan dock finnas exempel på vassområden som vuxit igen ända mot land. I sådana områden kan man förbättra för gäddan genom att öppna upp innerst vid land. Det grunda området innanför den yttre vassen är bra för lek och för uppväxande fiskyngel. Betande djur vid strandkanten fyller ofta funktionen att hålla det grundaste området öppet.

Tillrinnande vattendrag kan också inventeras på översvämningsområden som passar för gäddlek. I sådana vattendrag bör också eventuella vandringshinder, till exempel felaktigt lagda vägtrummor, inventeras. Att åtgärda dem gynnar inte bara gäddan utan hela sjöns fiskfauna.

En våtmark som lämpar sig väl för gäddlek, med riklig vegetation och grunt vatten som värms upp tidigt på våren.
En våtmark som lämpar sig väl för gäddlek, med riklig vegetation och grunt vatten som värms upp tidigt på våren.

Mer information om våtmarker och vassröjning:
Våtmarker
Vassröjning

Uppföljning

  • Nätprovfiske är tyvärr inte effektivt för att följa utvecklingen av gäddbestånd.
  • Fångstrapportering: För att få kunskap om hur utvecklingen av gäddbeståndet ser ut kan fångstrapportering eller intensivrapportering från de som fritidsfiskar användas.
  • Yngelhåvning och sprängning: För att kontrollera hur mycket gäddyngel som produceras kan yngelhåvning eller provfiske med små detonationer användas. Till skillnad från nätprovfiske är metoderna sparsamt använda, vilket gör att det är svårt att jämföra resultaten mellan olika vatten eller få ett mått på vad som är normalt. Det kan dock vara en bra metod för att till exempel kartlägga var reproduktion sker.
Gäddyngel från yngelhåvning under våren.
Gäddyngel från yngelhåvning under våren.
Typisk plats där man kan hitta gäddyngel under våren, inne i vassen på grunt vatten.
Typisk plats där man kan hitta gäddyngel under våren, inne i vassen på grunt vatten.

Mer läsning

Fiskevård för gädda: https://www.sportfiskarna.se/portals/sportfiskarna/PDF/Miljo/Arthaften/Gädda_a4_pages.pdf?ver=2020-03-27-180702-650&timestamp=1585328828581

Hur jag sköter min Vänervik: https://www.vanern.se/wp-content/uploads/Rapport-nr-99-1.pdf

Sportfiskarnas film om gäddfabriker: https://www.youtube.com/watch?v=r6nyNGbx-z4

Uppföljning av gäddyngel i Vänern och beskrivning av metodik för yngelhåvning: https://www.vanern.se/wp-content/uploads/Inventering_gaddyngel_2017-2018_Sportfiskarna.pdf

Metoden för yngelprovfiske med undervattensdetonationer beskrivs översiktligt på sida 8 i denna rapport (metoden kräver tillstånd): http://sundskar.se/onewebmedia/Rapport%20projekt%20PlantFish%202014.pdf